Ytspänning.
-Jag har varit besatt av någon sorts djävul idag. Så jag har gallskrikit och tokgrinat mest hela tiden...
Idag var bristningsgränsen nära. Idag hade jag helst av allt vid flertalet tillfällen, satt mig i ett hörn, skrikit, grinat och bankat skallen i väggen. Och skänkt bort ungen!! Men det gjorde jag ju såklart inte. Jag satte mig dock rätt ner på golvet en gång och grät lite och svor över att grannen spelar jävligt dålig musik och att golvet knarrar så inihelvete. Där satt jag, samtidigt som Mira hade tagit en minuts paus i sitt skrikande. Sen var det bara att resa på sig och på´t igen. Nu sover hon. Jag har nog aldrig önskat någon till sömns så hårt som jag gjort idag. Fast det hjälper ju fan inte att önska. Det borde man lärt sig vid det här laget. Det är tur att det är underbart med barn iallafall 97% av tiden. Typ. Annars hade jag fan bott på psyket.
Nu äntligen få äta någonting.
Stackars er båda!! Stackars Mira som antagligen har ont någonstans då. :(