.

Vi är hemma i viken igen. Kom igår. Det var nåt jävla banarbete (idag) så det gick inga tåg. Man skulle vara tvungen att byta sjuhundraelva gånger och det skulle ta typ 3 år att ta sig hem. Helt klart ovärt. Bättre att ta det säkra före det osäkra (men bara ibland) och ta ett tidigare tåg. Mira är ju inget stort fan av att bara ligga och glo i vagnen eller sitta fint i knät hur länge som helst. Det ska hända saker. Man ska gå och stå med henne nu. Absolut INTE sitta och ligga stilla. (Alltså är resor med buss och långa väntetider och många byten ingen höjdare) Men resan gick bra. Kerstin sällskapade på tåget och kunde hjälpa. Fast Grodan skrek och grinade dock hela vägen från stationen och fram tills hon somnade senare på kvällen. Och hon har även trilskats hela morgonen nu. Men jag tar det bara som att hon antagligen är lika glad som mig över att vara hemma igen..