.

Ooo. Att somna om några timmar är alltid lika jäkla skönt. Ett gallskrik väckte mig vid halv 6 i morse. Då var Mira på väg ut genom spjälorna på sängen. Det gick såklart inte. Lite för smalt för hennes (ganska stora) huvud. Därav skriket. Om det var för att det gjorde ont eller av ren frustration över att inte kunna rymma låter jag vara osagt. För det får jag aldrig veta. Fast jag gissar på det där med rymmningen.. Men i vilket fall, vi somnade om. Och sov i 3,5 timme till. Frukosten är på g. Så, nu kan dagen börja..