.

Klockan är 10. Och Mira är vaken. Hon är helt ur fas. Det finns inte ens en liten gnutta rutin kvar. Vägrar sova själv. Det ska ske i min famn. Vilket är lite (!?) opraktiskt. Samt ganska jobbigt.

Just nu kryper hon omkring på golvet. Med sin lilla ryssmössa på skallen. Och försöker resa på sig. Det går sådär. Tur hatten är på.

Själv har jag ätit så mycket chips att jag inte heller kan resa på mig. Vilket jag måste snart. Eller typ nu. Helst nyss. Frågan är bara hur (en lyftkran? Någon?). För plikten kallar (mini me har tröttnat, big time, hon har en tendens att göra det när det inte riktigt blir som hon vill.. och tänkt).



So long..